-
1 springa
springa [˅spriŋa]1. (-n; -or) Riss m, Sprung m; Ritze f, Spalte f, Schlitz m2. laufen, rennen; springen (auch fig); zerspringen, zerplatzen;springa sin väg davonlaufen, weglaufen;springa benen av sig sich (Dat) die Beine ablaufen;springa 'bort weglaufen;springa 'efter ngn jdm nachlaufen; jdn (rasch) holen;springa (e)'mot ngn jdm entgegenlaufen;springa (e)'mot ngt gegen etwas laufen;springa 'fatt ngn jdn einholen;springa 'fram heranlaufen, hervorlaufen;springa 'fram till ngn auf jdn zulaufen, zu jdm hinlaufen;springa 'framför ngn vor jdm herlaufen;springa för'bi vorbeilaufen (an Dat);springa 'före voranlaufen;springa i'från ngn (vor) jdm fortlaufen;springa 'om über'holen;springa om'kull ngn jdn 'umrennen, jdn über den Haufen rennen;springa 'på weiterlaufen;springa 'på ngn gegen jdn anrennen; sich auf jdn stürzen;springa 'upp (hin)aufspringen, in die Höhe schnellen (auch fig);springa 'ut hinauslaufen
См. также в других словарях:
spring — {{11}}spring (n.1) season following winter, 1540s, earlier springing time (late 14c.), spring time (late 15c.), spring of the year (1520s), which had replaced O.E. Lent by late 14c. From SPRING (Cf. spring) (v.); also see SPRING (Cf. spring)… … Etymology dictionary